"Girl, so confusing" med Charli XCX och Lorde snurrar konstant i mina lurar när jag nöter runt i mitt lilla springspår.För några veckor sedan var jag inbjuden till ett panelsamtal på Breakits E-com Day för att prata om hur man bygger ett lönsamt tillväxtbolag inom beauty. Och vad tror ni jag nojjade mest över? Det jag skulle säga inför 400 branschhöjdare om hur vi skapar tillväxt med lönsamhet och social impact, ELLER hur mitt hår/ansikte/naglar skulle se ut?Gissa två gånger.It's so confusing being a girl och det är confusing att vara ett offer för skönhetsindustrin samtidigt som man verkar i den och vill ändra i den. Hela mitt värv bygger på att utmana skönhetsnormer och bygga en värld som alla får vara med i, inte minst skeva flickor som jag som inte föddes in i idealet. Min relation med min egen spegelbild och omvärldens ideal är sårig, snårig och samtidigt en blessing eftersom den tog mig dit jag är idag. Jag har tidigare skrivit om hur faktumet att jag inte var en skönhet tog mig till ett yrkesliv inom skönhet. Som tonåring passade jag inte in i den svala Filippa K-tjejnormen och fick göra som skeva flickor gjort i alla tider – kriga i tystnad mot spegelbilden för att sedan försöka uppfinna ett eget ID med smink, färg och form. Sockervaddsblekt hår ena dagen, brandbilsrött nästa. Lacksvart kajal, vitpudrad hud och ett smatter eller två av glitter runt ögonen – mitt ansikte var min alldeles egna kanvas som berättade om vem jag var. En liten "Fuck the mainstream"-pin på jackslaget, och man kunde nästa inbilla sig att jag var helt obrydd om faktumet att inget hos mig passade in i skönhetsmallen. Jag med min blossiga hud, karikatyrrunda kinder och ögonen som farmor, i dimman av demens, sa att det var så synd att jag ärvt från pappas sida och inte min mammas. En äldre, manlig släkting – sannolikt också förbi sinnenas skärpta bruk – satt en julafton och mös över hur min brors nya flickvän var den sorts flicka "som var lika vacker i balklänning som i jeans". En sån var ju aldrig jag. Jag var vacker varken i balklänning eller jeans.Varje morgon var ett designprojekt. Att gå utan smink ens en högsommardag var otänkbart.Vackrast var jag under lager av babydollklänningar, skinnjackor, heltäckande foundation och kajal, rökandes under min svarta lugg i något mörkt nattklubbshörn. Det sena 90-talets och tidiga 00-talets indie-kultur var en blessing för oss som inte woke up like this. I dagsljus var det få som slogs av min skönhet, det kan jag lova. Idag är fönstret för det icke-normativa smalare. Färre subkulturer, en tsunami av Stockholmsstil och pilates-prinsessor som forsar fram via TikTok.I mitten av 20 växte mina drag på något sätt ikapp med varandra, och i den vevan flyttade jag till Japan. Där fanns det inga förväntningar på att jag skulle vara en skönhet. Istället blev jag betraktaren, Den som studerade skönhetskulturen som jag ramlat rakt in i. Att jag personligen skulle passa in i det japanska idealet var uteslutet genom mitt ursprung, jag var en gaijin. Istället stod jag vid sida, studerade, noterade och rapportade hem. Men dragen hade på något sätt kalibreras, och av vissa betraktades jag som... söt (mest av C såklart, som dagligen påminde mig om att jag var det absolut sötaste han sett i hela mitt liv.)? Det rådde eldupphör framför spegeln.Tillbaka i Sverige blev jag en röst i skönhetsvärlden, som journalist, författare och redaktör. Men jag var en penna mer än ett ansikte. Så i mitten av 10-talet skedde ett skifte.Pressfrukostar blev till events där fotografer smög runt och förevigade gästerna. Influencers som hade det egna utseendet som valuta blandades upp med oss journalister, och i min rollbeskrivning trillade allt fler uppdrag in som krävde något från mitt yttre. Föreläsningar, trendspaningar, livepoddar – plötsligt skulle publiken inte bara läsa utan även se mig. Samtidigt hade jag ett jobb som öppnade dörrarna till alla behandlingar och produkter – jag hade alla förutsättningar att maxa det ansikte som blivit mitt (och närma mig någon form av I woke up like this-tillstånd där hud, bryn och hår var optimerade).Vad har då min av- och på-relation med spegelbilden med ett panelsamtal på Breakits E-handelsdag att göra?Veckan innan jag skulle upp på scen så frågade Helena (medgrundare och en bestie!) vad jag skulle ha på mig, och ville spåna klädval. Hon och Cajsa skulle givetvis sitta med i publiken och mingla i pauserna.Plötsligt FLIPPADE jag. "Kan vi SNÄLLA inte dra in UTSEENDE i detta, jag har redan prestationsångest för ORDEN! Kan vi sluta vara så BRUDIGA?! Inte fan funderar Lovable-Anton, Spotify-Daniel eller andra manliga grundare MER över sitt hår/outfit/hud/naglar än sina ord? Jag har svårt att se att Klarna-grundarna ringer varandra för att diskutera outfits eller pratar mer om vilka skor de ska ha än on vilka KPI:er de ska presentera (ja, det blev mycket techsnubbar här, men de är gudarna på den här typen av event som denna hudperson osannolikt glidit in i genom att grunda vad som i dessa sammanhang kallas ett HUDTECH-bolag),Några dagar senare frågade Cajsa om jag skulle boka in en blowdry innan, och igen kände jag NEJ! STOPP! Inga MANLIGA grundare går upp en timme tidigare (= tappar 1 h sömn) och lägger 500 pix på en hårstyling. Varför PRATAR vi ens om hårföning när jag ska sätta mig in i hundra nyckel-KPI:er? Gör MÄNNEN det?!Att vara en kvinnlig grundare är inte bara att slåss mot ekonomiska väderkvarnar (företag som startas av män får över 95% av allt riskkapital), utan också att lägga stora summor tid och pengar på att look the part. Manliga grundare kan lägga veckan innan på att läsa in sig, vässa sina ord och skruva argument. En kvinnlig grundare ska färga utväxt, fixa naglar och planera en outfit. Nu generaliserar jag ofc, men ibland ORKAR jag inte den beauty-admin och de "Vad ska du ha på dig??"-diskussioner som försigår olika evenemang. It's so confusing to be a girl, men det är också dyrt och tidskrävande. Jag fattar varför Steve Jobs alltid hade samma outfit och varför Obamas klädval begränsades till blå ett röd slips för att minimera antalet beslut som hjärnan skulle hantera varje dag. Hjärnan har bara X antal beslut i sig och ibland ORKAR jag inte ge bandbredd åt beslut som rör mitt utseende. Och det är DÅ jag önskar att jag var en sån kvinna som bara rullar ur sängen rakt in i kapselgarderoben och en concealerklick senare är redo för scen (typ Elin Kling eller någon cool dansk grundare!). En sån flicka som min gamle släkting sagt var lika vacker i jeans som i balklänning. Så effortless! Så je ne sais quoi! Jag blir bitter att mitt utseende kräver så mycket JOBB.Missförstå mig rätt – jag ÄLSKAR behandlingar, piff och fix! Det kan vara en uppladdning som ger energi, lugn och en känsla av kontroll – och såklart hud och hår som får mig att glömma stridsyxan mot spegelbilden. Men jag älskar INTE när allt ska tryckas in för att man ska möta andras förväntningar kring den roll man har. Ibland vill jag bara vara som Christoffer, som går upp, trycker en keps över håret, kliver i random sneakers och går till jobbet som cool tech-dude. Jag känner mig inte som en cool beauty founder/girlboss när jag sitter med en landningsbana av grått hår i benan, och avrivet gellack. Givetvis fick jag också munvinkelragader innan min lilla show.Som sagt, det är förvirrande att vara girl och navigera en värld av förväntningar och ideal. Det är förvirrande att älska att dona med ytligheter, samtidigt som man hatar samtidens orimliga utseendehets. Min lilla fixlista blev till sist såhär: 🎀 Jag bokade in två behandlingar hos Andreas på Villa Dahlia Spa – en Super Glow Facial och en healing/lymfmassage för att kalibrera energierna. Bort med döda hudceller, tvivlande hjärnspöken OCH stressvätska i lymfan. På lördagen tog jag med min Vera och vi hade två timmar i spa:et med infraröd bastu, kallbad och mamma/dotter-tid.HÄR är förresten behandlingsguiden jag jobbade med i våras/somras! Att jag skulle visa upp mitt osminkade ansikte skulle 15-åriga Maria ALDRIG tro. 🎀 Färg av grå autobahn i hårbotten + lyxigt beigebrun färgbomb från Maria Nila. 🎀 Manikyr på Fridas Nail Lab på H&M Drottninggatan. Alltid Black Cherry! 🎀 Kollagenbygge i min LED-mask från Current Body. LED-ljus är fantastiskt på så många sätt, och jag passar på att ta de 10 minutrarna som ljuskuren är igång till att lyssna på någon liten meditation. Två flugor i feel good-smällen! Sen kom dagen D. Och när jag gick av scen så slogs jag av det absurda i att jag ens nojjat över en grå utväxt och stresspuffiga kinder. Så här såg nämligen publiken mig. Det skulle behövas en OERHÖRD zoom på kameran! Dock hade kanske inte den där blowdryen varit en så dum idé (det blev panikhästsvans) ;) Summa summarum, det är confusing att vara en girl, även som vuxen.Det enda jag vet 100% är att jag ska göra allt för att det företag jag är med och bygger ska minska antalet strider mellan betraktare och spegelbild. Och på vägen ska jag våga vara girlboss MED grå utväxt.xxEn ständigt confused Maria
